Efter att se de höga omdömena, den digra skådesspelarlistan och den oscarsbelönade regissören, hade jag ganska högt ställda förväntningar på Olympus Has Fallen. Den visserligen överdrivet dramatiska inledningen ger också en viss förhoppning om att detta är en lite mer mångbottnad actionrulle. Men strax inser jag att detta trots allt främst är en väldigt påkostad actionfilm enligt standardformulär 1A.
Syd-Koreas president är på besök i vita huset och man ska förhandla om fördjupat samarbete med USA. Plötsligt visar det sig att hela den Syd-Koreanska delegationen bortsett från presidenten själv består av Nord-Koreanska superterrorister som på exakt 13 minuter fullständigt demolerar hela Vita Huset, kidnappar de båda presidenterna samt några av den amerikanska presidentens allra närmsta ministrar, samt massakrerar samtliga övriga i Vita Huset inklusive hela Secret Service, CIA och militärets infanteristyrkor. Detta blir naturligtvis fullkomligt överdrivet och orealistiskt, men ändå en ganska skön kontrast som ändå visar på viss självinsikt och sårbarhet hos USA, även i Hollywood. Så långt en ganska spännade och ändå lite halvovanlig actionhistoria och man är uppe på tårna(speciellt om man ser på HDTV med Blu-ray och fullt surround) MEN sen kommer då hela standardpaket in och Gerard Butlers karaktär Mike Banning en fd Secret Service man med lite brokig historia(inblandad när the first lady gått bort) klarar sig under attacken och står nu plötsligt ensam mot hela terrorstyrkan. Han blir då precis som John McClain(Bruce Willis, Die Hard) eller John Rambo(Sylvester Stallone, Rambo) före honom helt plötsligt en övermänsklig elitsoldat. Som ensam utmanövrerar, hela styrkan genom list, snabbhet, styrka, pricksäkerhet och psykologi, en efter en. Han räddar presidentens son, avslöjar den amerikanska förrädaren, eliminerar samtliga terrorister, fritar presidenten samt stoppar kärnvapenstridsspetsarna från att detonera i sina bunkrar över hela USA. En sann amerikans patriot som helt enkelt är lite bättre än alla andra människor på allting. Naturligtvis sänker detta filmen som helhet även om effekter, ljud och actionsscener är klanderfria.
Vad gäller skådespelarna så gör alla ett stabilt dagsverk, vare sig mer eller mindre. Aron Eckhart har aldrig varit någon favorit hos mig och gör en enkel men helt ok insats som USAs president. Gerard Butler som i mina ögon går lite upp och ner från roll till roll gör en stabil insats som amerikansk superhjälte, Morgan Freeman gör en lågmäld men cool insats som tillförordnad president under krisen. Övriga biroller görs bra men utan att på något sätt sticka ut. Den neda som höjer sig något över de övriga och som känns som en något mer välagerad figur är Angela Bassetts figur som secret service directorn, Lynn Jacobs. Manuset är ok i sitt syfte och dialogerna flyter hyfsat bra även om de inte ger något utöver det tilltänkta action/spänningsspåret. Den största besvikelsen för mig är väl egentligen regissören Antoine Fuqua som med Training Day, Tears of the Sun och King Arthur har höjt sin egen ribba och bär en viss touch av de lite oväntade och extra med sig i en film med denna budget. Detta tycker jag inte man får levererat här. En stabil och "häftig" actionfilm med visst mått av spänning men framförallt bra effekter som absolut fungera som underhållning på en vardagskväll. Men Olympus has fallen lyfter dessvärre aldrig till nästa nivå och kommer inte att ta plats på några topplistor.
Betyg(1-10): 6
Plus till: Stormandet av Vita huset, och en viss uppvisad "svaghet" i den annars så heligt perfekta amerikanska Hollywood-fasaden.
Minus till: För amerikanskt i alla sin "pampighet", lite väl enkelspårig och orealistisk i sin handling.
Bästa Citat: "Get me some coffee. Half and half. Three sweet'n lows. In a real cup. Not one of those paper or Styrofoam things."
Medpassagerare: 5 min fru, för mycket skjutande, röriga actionscener.
Regissör: Antoine Fuqua
Produktionsår: 2013
