Blindness är lite som en modern Flugornas Herre för vuxna med en liten twist. Ett obehagligt obotligt ögonvirus sprider sig som en löpeld genom en amerikansk storstad och gör alla blinda. Regeringen inser snabbt faran och sätter alla smittade i karantän i ett fängelseliknande övergivet mentalsjukhus. Men en av de intagna är immun mot viruset och följer bara med sin man för att hjälpa till genom att låtsas vara blind. Blinda, smutsiga och med allt mindre matransoner tvingas de sen klara sig själva innanför murarna. Mänskliga överlevnadsinstinkter blandas med maktutövning och övergrepp. Den starkes rätt blir alltmer påtaglig. Filmen skildrar både det fina och mänskliga som många av människans mindre smickrande sidor. Det är en väldigt stark film med en hel del ganska obehagliga scener, även om de rent visuellt lämnar en del åt fantasin i sin filmteknik vilket väl gör dem starkare beroende på hur känslig man är och hur mycket man lever sig med i det man tittar på. Extra obehag ges även av det lite nya greppet med att dessutom lägga till blindheten. Huvudrollerna spelas väldigt bra av Julianne Moore och Mark Ruffalo och i riktigt bra biroller syns även Alice Braga och Gael García Bernal. Danny Glover har också en biroll, där han spelar en klassisk Morgan Freeman roll av vishet, självinsikt och samvete. Glover gör det bra men hans roll känns stundtals malplacerad och övertydlig. Jag blev positivt överraskad av filmens kvalitet och nytänkande. Storyn som även om den kanske kan kännas lite väl tillrättalagd stundtals, var väldigt bra och intressant och en duglig studie i mänskligt beteende på gott och ont. Filmstilen som nog är tänkt att vara lite genom den enda seendes ögon och är faktiskt väldigt snyggt gjort.
Betyg(1-10): 7
Plus till: Julianne Moores fantastiska insats, filmstilen och modet i storyn.
Minus till: Den gamla revolvern med plats för sex patroner, men som ändå skjuter mer än ett dussin skott.
Bästa citat: "The only thing more terrifying than blindness is being the only one who can see."
