The Wind That Shakes The Barley

The wind that shakes the barley, eller Frihetens pris som den fått heta i Sverige är ett krigsdrama av Ken Loach. Filmen utspelar sig på 1920-talets Irland och skildrar delar av den frihetskamp som utspelades då. Kärnan i filmen är den nyutexaminerade läkaren Damien på väg till ett stabilt jobb i London, och hans bror Teddy som utgör en viktig del av "the trenchcoat thugs" en slags gerillarörelse med ganska radikala och våldsamma metoder. En våldsam aktion av engelsmännens "Black and tans", där Damien blir vittne till och del av att man misshandlar och mördar en ung Irländare, gör att han väljer att stanna på ön. Istället för doktorsjobbet kontaktar han sin bror och går med i gerillan. Loach känsla för detaljer och miljöer är väldigt påtagliga i filmen och kläder, make-up och bakgrunder är perfekta. Manuset är riktigt bra och hela filmen känns väldigt levande och nära. Cilian Murphy gör en storslagen prestation i huvudrollen och även Liam Cunningham är magnifik i sin roll.

Filmen fick mycket kritik i Storbritannien när den kom då den är väldigt kritisk till Britternas beteende på Irland. Men trots den "anti-brittiska" ståndpunkten är filmen även kritisk mot det mer våldsamma undergrupperna av det Irländska motståndet. Loach lyckas även ge kritiska referenser till det mer moderna Storbritanniens delaktighet i mellanöstern, och till Blair och Bush. Lite tankar också åt hur man som "invaderande" styrka behandlar lokalbefolkningen och deras vardag. På det stora hela en tänkvärd och mycket sevärd film. Loachs förmåga att hitta precis rätt tonläge och få ut det mesta av sina ofta mindre kända skådespelare är enastående. Jag kan varmt rekommendera filmen som ett litet mästerverk i sin genre.



Betyg(1-10): 8

Plus till: Miljön, kostymerna, manuset och regin. Skådespelarna är riktigt bra också.

Minus till: Att guldpalmen i Cannes blev det enda stora priset. En reginominering till Oscar och en Oscar för bästa utländska film hade inte varit orimligt.

Bästa citat: "It's easy to know what you are against, but quite another to know what you are for."

Reggisör: Ken Loach

Produktionsår: 2006

Looking for Eric

Looking for Eric av Ken Loach var riktigt, riktigt bra faktiskt, riktiga engelska miljöer, den hårda vardagen skildrad, ungdomsgäng, trassliga familjeförhållande, riktig vänskap och gammal kärlek. Huvudpersonen är en brevbärare som heter Eric Bishop, som håller på att bli tokig. Han får plötsligt uppenbarelser av Eric Cantona i sin omgivning(första gången efter att ha rökt en joint han stulit från sin äldsta styvson). Sen dyker Cantona upp med jämna mellanrum och levererar fyndigheter och franska ordspråk som han sen översätter till sin fanatiske supporter Eric. Det är sköna skämt i vänskapskretsen(alla är Manchester United supportrar) och det handlar om att våga ta tag i sitt liv. Fantastisk film med smak för detaljer. En pärla, fylld av skratt och rysningar(tillbakablickar på Erics karriär) Det är Cantona mål, det är Unitedtröjor och det är Rooneyhalsdukar, och United affischer och en Cantonaplansch i nästan naturlig storlek, man skymtar till och med en Season Review DVD på en bänk i lägenheten. Filmens coolaste citat är när Eric(brevbäraren) frågar hur han pallade trycket av förväntningar från läktaren, after all you’re just a man, varvid Eric(Le King) svarar I’m not a man, tystnad, I’m Cantona. Underbart…

Betyg(1-10): 9
Plus till: Eric Cantona som faktiskt är riktigt bra som ”sig själv”.

Minus till: Saknade lobben mot Chelsea, nicken mot Everton, frisparken mot Arsenal, och trixandet med tre motståndare mot Norwich.