Lions For Lambs

I Filmen Lejon och Lamm som är den svenska titelen får vi tre parallella historier berättade samtidigt och i ett försök till realtid under de ca 90 minuter filmen varar. Den ena storyn är om den potentiella presidentkandidaten och senatorn(Cruise) som ger en timmeslång intervju om strategier för att vinna kriget i Afghanistan till en skeptisk journalist(Streep). Den andra storyn är om två soldater i Afghanistan som hamnat i bakhåll, när de blivit utskickade i ett försök av ett nytt strategiskt grepp, och skadade väntar på räddning medan de Talibanska styrkorna rycker allt närmare. Den tredje parallella linjen handlar om en proffessor i statsvetenskap(Redford) som försöker få en småbesvärlig men briljant student tillbaka till universitetet. Filmen är helt dialogbaserad och vissa filmtekniska detaljer har fått stryka lite på foten då det inte prioriterats specialeffekter och foto. Filmen tar inte som brukligt en klar politisk ställning utan representeras av "båda"(de amerikanska) sidorna, höger(Cruise) och vänster(Streep & Redford). Dialogen är bra och ingen är en tydlig slagpåse(även om senatorn har lite svagare skrivna repliker). Det är en film som tar upp flera frågor till diskussion utan att för den sakens skull komma med pekpinne och ge svar. Det är tydligt att Redford är en engagerad regissör som har ett budskap och som vill göra film som ställer kritiska frågor. Den kanske viktigaste och tydligaste frågan som ställs är den om dagens samhälle, där verkliga krig och konflikter hamnar i skymundan för mer komersiell tv-underhållning.

Betyg(1-10): 7

Plus till: Väldigt bra skådespel över hela linjen även om Streep är ett snäpp över de andra som vanligt.

Minus till: Slarvigt uttryckt kan man säga att Redford i sin iver att säga något glömmer bort en del av filmkonstens styrka, nämligen att visualisera.

Bästa Citat: "You're good with words, Todd. But you know what would make them even better? If they had a heartbeat."

 

Blindness

Blindness är lite som en modern Flugornas Herre för vuxna med en liten twist. Ett obehagligt obotligt ögonvirus sprider sig som en löpeld genom en amerikansk storstad och gör alla blinda. Regeringen inser snabbt faran och sätter alla smittade i karantän i ett fängelseliknande övergivet mentalsjukhus. Men en av de intagna är immun mot viruset och följer bara med sin man för att hjälpa till genom att låtsas vara blind. Blinda, smutsiga och med allt mindre matransoner tvingas de sen klara sig själva innanför murarna. Mänskliga överlevnadsinstinkter blandas med maktutövning och övergrepp. Den starkes rätt blir alltmer påtaglig. Filmen skildrar både det fina och mänskliga som många av människans mindre smickrande sidor. Det är en väldigt stark film med en hel del ganska obehagliga scener, även om de rent visuellt lämnar en del åt fantasin i sin filmteknik vilket väl gör dem starkare beroende på hur känslig man är och hur mycket man lever sig med i det man tittar på. Extra obehag ges även av det lite nya greppet med att dessutom lägga till blindheten. Huvudrollerna spelas väldigt bra av Julianne Moore och Mark Ruffalo och i riktigt bra biroller syns även Alice Braga och Gael García Bernal. Danny Glover har också en biroll, där han spelar en klassisk Morgan Freeman roll av vishet, självinsikt och samvete. Glover gör det bra men hans roll känns stundtals malplacerad och övertydlig. Jag blev positivt överraskad av filmens kvalitet och nytänkande. Storyn som även om den kanske kan kännas lite väl tillrättalagd stundtals, var väldigt bra och intressant och en duglig studie i mänskligt beteende på gott och ont. Filmstilen som nog är tänkt att vara lite genom den enda seendes ögon och är faktiskt väldigt snyggt gjort.
Betyg(1-10): 7
Plus till: Julianne Moores fantastiska insats, filmstilen och modet i storyn.
Minus till: Den gamla revolvern med plats för sex patroner, men som ändå skjuter mer än ett dussin skott.
Bästa citat: "The only thing more terrifying than blindness is being the only one who can see."

Crimson Tide

 

Crimson Tide eller Rött Hav som den svenska titeln lyder, är ett U-båtsdrama från 1995 av den nyligen framlidne Tony Scott. Filmen som utspelar sig på en Amerikansk kärnvapen u-båt, kom ut i samband med första Tjetjenienkriget och med den bakgrunden blev historien plötsligt väldigt aktuell och extra skrämmande. Den amerikanska U-båten styrs av en av strider rutinerad överste spelad av Gene Hackman. Som den nytillträdde ställföreträdaren spelar Denzel Washington. U-båten får besked om att missnöjda Ryska rebeller tagit över kärnvapenkoder och är i fas att avfyra en attack och starta ett tredje världskrig. Man får order om att motverka en sådan attack genom att skjuta först, dock kan man inte få ordern bekräftad eftersom tekniska problem tillstöter. Det hela blir till en maktkamp ombord på ett av världens dödligaste vapen, i kombination med att båten stöter på en hel del andra problem av olika allvarlig storleksgrad. Filmen blir en spännande och vid eftertanke ganska skrämmande historia med fantastisk dialog och bra foto och specialeffekter. I birollerna skymtar bland annat Viggo Mortensen, Ryan Phillipe, James Gandolfini, Matt Craven och George Dzundza till och bidrar till en tät och intensiv filmupplevelse.

Betyg(1-10): 8

Plus till: En intressant och finurlig dialog och bra skådespel i alla roller.

Minus till: Det ensidiga och begränsade synsättet på fienden.

Ellie Parker

Ellie Parker är en dramakomedi om en ung kvinna från Australien som gör allt hon kan för att slå igenom som skådespelerska i Hollywood. Det är trassliga förhållanden, rekvisita problem, skådespelarlektioner, terapisessioner och identitetskris. Ett ganska träffande porträtt om livet i utkanten av det glamourösa Hollywood. Naomi Watts gör ett roligt och ganska utelämnande porträtt av en ung kvinnas kamp för stjärnglans. Många av birollerna är dock ganska stereotypa och kunde helt klart twistats till lite för att skapa lite mer trovärdighet i karaktärerna. Filmen är allt som allt en smårolig och småtragisk historia som både underhåller och skapar tankar om den press vi alla lever i, i dagens samhälle. En god idé, väl genomförd men som kunde blivit en riktig hit om den haft en något större budget.

Betyg(1-10): 6

Plus till: Naomi Watts som efter succér med Ned Kelly, 21 Grams och Attentatet mot Richard Nixon ger sig in i denna typ av smalfilm.

Minus till: Avsaknaden av djup i birollerna

Looking for Eric

Looking for Eric av Ken Loach var riktigt, riktigt bra faktiskt, riktiga engelska miljöer, den hårda vardagen skildrad, ungdomsgäng, trassliga familjeförhållande, riktig vänskap och gammal kärlek. Huvudpersonen är en brevbärare som heter Eric Bishop, som håller på att bli tokig. Han får plötsligt uppenbarelser av Eric Cantona i sin omgivning(första gången efter att ha rökt en joint han stulit från sin äldsta styvson). Sen dyker Cantona upp med jämna mellanrum och levererar fyndigheter och franska ordspråk som han sen översätter till sin fanatiske supporter Eric. Det är sköna skämt i vänskapskretsen(alla är Manchester United supportrar) och det handlar om att våga ta tag i sitt liv. Fantastisk film med smak för detaljer. En pärla, fylld av skratt och rysningar(tillbakablickar på Erics karriär) Det är Cantona mål, det är Unitedtröjor och det är Rooneyhalsdukar, och United affischer och en Cantonaplansch i nästan naturlig storlek, man skymtar till och med en Season Review DVD på en bänk i lägenheten. Filmens coolaste citat är när Eric(brevbäraren) frågar hur han pallade trycket av förväntningar från läktaren, after all you’re just a man, varvid Eric(Le King) svarar I’m not a man, tystnad, I’m Cantona. Underbart…

Betyg(1-10): 9
Plus till: Eric Cantona som faktiskt är riktigt bra som ”sig själv”.

Minus till: Saknade lobben mot Chelsea, nicken mot Everton, frisparken mot Arsenal, och trixandet med tre motståndare mot Norwich.

Commissario Montalbano: Il Ladro Di Merendine

I första delen av filmserien om Kommisarie Montalbano får vi i lagom lugn takt lära känna kommisarien och hans medarbetare när de reder ut ett som det tycks relativt enkelt mord på affärsman, men relativt snart dyker det upp kopplingar till ett annat mord på en tunisisk sjöman och utredningen kompliceras för att så småningom leda till en organisation i undre världen. Den svenska titeln är Den tunisiske sjömannen och överlag är det en behaglig och lättsam kriminalhistoria med allvarliga undertoner. Helt klart sevärt och underhållande. Litet plus till försöken med det besvärliga förhållandet mellan Salvo(Montalbano) och hans flickvän Livia samt känslorna som inbegrips när det kommer in barn i bilden. I det stora hela en Italiensk variant på Beck och Wallander om än lite mindre påkostad. Enda minuset är väl Polissekreteraren som ska vara med och lätta upp stämningen på Italiensk manér det är småroligt men förstör samtidigt det seriösa tankarna i filmen.

Betyg (1-10): 6

Plus till: Miljön och försöken att göra karaktärerna mångbottnade

Minus till: Den klumpige och korkade polissekreteraren

Leatherheads

I Spel och Kärlek med Geroge Clooney och Renée Zellweger är en romantisk komedi som utspelar sig under 1920-talet och handlar om den Amerikanska fotbollsligans omvandling från amatörliga till professionell. En relativt medioker film med endast ett par roliga inslag och utan någon större romantisk touch. Känns mest som ett mellanspel för Clooney och en film man lika gärna kunnat vara utan. Funkar kanske som kvällsunderhållning för dem som är fan av genren men inte mer än så.
Betyg(1-10): 4
Plus till: Jonathan Pryce som spelar bra
Minus till: Det mesta, men framförallt att storyn känns väldigt tunn och utfyllnaden av skämt saknas.